Hur som helst, ikväll.
Drog en repa till resturang Paparazzi med Susan, det var grymt! Min servitör a.k.a The Italian Stallion jobbade inte, men det liksom föll i glömska för allt var så jävla soft.
För det första; vin och middag med Tjejen Nr 1, det kan ju inte bli dåligt.
För det andra; uppsluppen stämning med italienare, fuckyeah!
Jag tar det från början.
Vi stegar in på Paparazzi och får veta att det finns ETT bord kvar, för två = perfekt för oss. Får också veta att det är en trubadur där som "kan bli lite högljudd". Jaja vi är inte de som är de, så vi sätter oss självklart. Får därefter avnjuta en italienare med elgitarr och midi-backup som sjunger allt från Misere Me till Stairway to Heaven. Detta på ganska hög volym, dessutom med mycket involverande av oss gäster. Han var snabb på att ta mitt och Suzies namn, och inkorporera oss i låtar i stil med "jag trivs bäst i öppna landskap, med Susana nära mig!" samtidigt som han spelade på gitarren och lyfte sina händer mot sin bröstkorg som för att säga "hähä stora bröst!"
Utöver detta blev vi fort goda vänner med vår grekiske servitör Nico, som var imponerad av vår "fantastiskhet", som han själv uttryckte det.
INTE NOG MED DETTA, vi kom även att bli Du med vår bordsgranne, Ennio, en svensk italienare som jobbar för Länsförsäkringar. Han var där på middag med ett gäng klienter. Han var dessutom vän med ägaren, och det var p.g.a Ennio (fick vi veta senare) som trubaduren var där. Han hade beställt dit honom särskilt för att underhålla klienterna från Härnösand. Hur som helst, Ennio pratade gott och väl med oss och tyckte att våra utländska gener bekom oss väl och bjöd oss därför på grappa, som avec till vår tiramisu, som jag och Suz delade på som dolce.
All in all en mycket trevlig, högljudd och välsmakande kväll, och jag åkte hem med en skön känsla i magen som är kvar även nu.
Ett minus var dock att några äldre män som var i sällskap med Ennio verkade tro att jag och Suz var inhyrda prostituerade, då de tittade sliskigt samt tyckte att det var socialt acceptabelt att dra sina tjocka korvfingrar genom mitt hår. Inte OK.
Men som det heter. Man får ta det Onda med det Goda.
(Till vänster: Det Goda. Till höger: Det Onda)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar