Dels Obama IS president. Detta medför en ny oro till alla redan befintliga. Jag vill inte vara tråkig, men jag och många med mig är ju rädd att Obama ska bli mördad nu. Jag kan helt ärligt säga att jag är OROLIG för detta, inte för att jag är rädd för vad som ska hända med världen om han blir det, utan mer av rädsla för hans familj. Smärregud, han har ju barn och fru. Mitt hjärta höll på ett töntigt sätt att brista, när jag imorse hörde hans tal till nationen då han sa "and my children deserve the puppy that will move in to the white house with us". Ok, det är en löjlig grej att smyga in i ett tal till en NATION, men samtidigt - karln är inte mer än människa och det var fint sagt, plus att det tryckte mycket på hans mänsklighet ,en sak som man inte tänker på så mycket när man ju faktiskt inte känner honom.
Det är som det klassiska rådet att om man blir våldtagen/misshandlad ska man skrika personliga saker, alltså grejer om sig själv, typ "MIN MAMMA HETER MONICA, JAG HAR TVÅ SMÅSYSTRAR OCH MIN FAVORITFÄRG ÄR GRÖN! JAG TYCKER OM ATT TITTA PÅ SCRUBS INNAN JAG SOMNAR OCH PÅ SÖNDAGAR BRUKAR JAG ALLTID DRICKA TE OCH ÄTA HEMBAKTA KAKOR MED MIN FASTER!" bara för att förövaren ska få en identitet på sitt offer. Det är till och med bevisat att man klarar sig bättre om man gör såhär, för det är väldigt få som klarar av att begå ett brott mot en PERSON snarare än ett "offer".
Därför blev jag rörd av hela barn kontra hund i vita huset-grejen, det var liksom första personliga grejen jag hör från Obama. Hoppas det inte blir en John F Kennedy situation.
Men för att prata om mig själv.
Min kollega var sjuk idag, så jag har haft dubbelt så mycket arbete på jobbet då jag fick göra inte bara mitt, utan även hennes jobb. Detta var påfrestande då jag dels sov sjukt dåligt p.g.a migrän inatt, samt blev ställd inför många problem på jobbet som jag inte mött tidigare, men det gick bra tillslut. Jag fick allt gjort faktiskt, och jag är stolt över mig själv. Fick däremot jobba över, och kom hem alldeles för sent, då jag även skulle till Cowabunga på Musslan. Jag hann dock dit! Det var trevligt, även om jag var trött och disträ.
Jag ska namedroppa några finingar som var där. Dels självklart KLUBBMÄSTARNA a.k.a The DJ's P.A och Crille, vilka som vanligt gjorde ett bra jobb. Sen även Susan den Fina, Tobbä och Ljumne, Lillebror, Nina och Oskar. Det kommer finnas bilder på min bilddagbok inom kort, under gårdagens datum, asså femte november.
Här kommer förvisso ett smakprov, dessvärre är det bara 33% av viktiga fejjor med på bilden! Dock ej mindre viktiga p.g.a tidigare nämnda procent!
Nu är jag hemma, dricker ett glas rött och röker några cigg, samt lyssnar på Fall Out Boy. YEAH, you heard me, Fall Out Boy!
Funderar på vad som kan kategoriseras som dåtid kontra nutid, i fråga om vad man känner inför saker, rent generellt. När blir en uppfattning om något en upplevelse som kan ändras, och när är en uppfattning av en upplevelse ett beslut för all framtid?
Abstrakt va?
Hur som helst ska jag upp om tre timmar. Det känns.... ja, det känns.
Stay fams <3
2 kommentarer:
Nej, Vaple sa inget. Han sa inget alls till mig tyvärr. Det är väl mer andra människor som var fulla där uppe som sa sitt. Och ja, det finns en gräns. Men Andreas är en skitstövel. Det är över och jag är glad.
Vi måste ses snart! <3
Skicka en kommentar