Drömmar

Jag drömde obehagliga drömmar inatt, lite olika grejer sådär. Bland annat var det en hund/man som samlade på skålar. Han plockade till sig alla skålar han såg och ställde dem i ett hörn, sen stod han där och vaktade dem. Det var iofs inte så obehagligt. En sak som var det var att jag krossade glas, genom hela drömmen. Jättejobbigt ljud och en helt skum känsla.. sen drömde jag att mamma drunknade, jag försökte rädda henne men jag nådde inte och det var jobbigt. Vaknade av att jag satt upp och sträckte ut armarna. Så jag söker runt lite på internet om vad det kan betyda när man drömmer att man krossar glas, och snubblar på andras drömhistorier. Vissa är så jävla obehagliga.

"My husband had a dream last night about his aunt who died last month. He received a call from her and she said that she was going to take him with her to where she was at in HELL."

UUuuUUuh! Jag drömde en dröm för två år sen som jag skrev ner, den var fruktansvärt jobbig minns jag. Psykiskt påfrestande.
Såhär skrev jag om den:

Jag går runt i stan ensam, på drottninggatan och det är helt tomt. Jag känner att det är något fel och jag går till slut till ett sjukhus(danderyds, där jag nästan bor). Väl där blir jag placerad i ett rum och lämnad själv(som vanligt säger jag till mig och gråter). Jag väntar och gråter, och sen föder jag ett barn, och det är dött, navelsträngen är lindad runt halsen och barnet är helt blått. Jag gråter och försöker hjälpa barnet själv men det går inte, och jag skriker och gråter efter min mamma och barnets okända pappa men ingen kommer, ingen kommer och jag är ensam.
Jag sätter mig ner ensam med det döda barnet och gråter gråter

och barnet blir ett gevär. Jag inser att jag skrivit in mig i en armé. Armén är egentligen en tävling där ett antal okända ställt upp och ska kriga till döds, och den sista som lever vinner. Jag försöker komma bort för jag vill inte dö så och jag ångrar mig för att jag skrev in mig jag ångrar mig, men de andra som är där arbetar emot mig för de vill inte dö sist. Jag gömmer mig och försöker komma ihåg utbildning jag inte fått för att kunna ladda om min kropp. Jag har en AK5 som inte skjuter just nu och jag är livrädd fast jag gråter inte, och slagfältet är en blandning av alla miljöer jag sett som barn. Jag gråter inte och skotten jag skjuter är blod.
Sen vaknar jag för att jag gråter.