Käk this out

En intressant dag indeed. Den inleddes abrupt klockan sju imorse med att min käke hoppade ur led. Sick shit liksom, som tur är så hade Oskar(ex och tillika vän) sovit här, så han fick ringa sjukvårdsupplysningen åt mig. Han pratade med systern i telefonen, och jag försökte hjälpa till att svara på frågor i bakgrunden. Käken hade ju alltså hoppat ur led med munnen i läge "öppen", så jag gapade ju som en fågelholk och då är det svårt att tala. Hur som helst hörde hon mig i bakgrunden och sa något i stil med "jag hör att den är ur led, jag skickar en remiss så får ni åka till akuten på karolinska nu".

Så det gjorde vi, och det var återigen sån tur att Oskar var där i och med att han har bil. Jag virade en sjal runt mitt gapande ansikte så körde han oss dit. Väl där fick vi sitta och vänta i vad som kändes som tusen år. Jag, som hade mått ganska bra under omständigheterna, började vid elva-rycket känna en viss panik, och en allt mer tilltagande smärta i och med att musklerna började krampa. Dessutom kunde jag ju typ inte svälja så den där sjalen jag hade för munnen var rätt fuktig.. hähä usch.

Hur som haver, efter typ fyra timmar fick jag komma in till en doktor, vid det laget var jag faktiskt så rädd att jag skakade, men Oskar var med och höll handen <3 Jag var så orolig inför själva tillbakaknäckningen av käken. De snälla doktorerna såg i alla fall att jag var rädd, så jag fick mycket lugnanade och mycket smärtstillande, så tillslut hade jag inte så ont längre, och då hjälptes doktorn och hennes sjuksyster åt med att dra tillbaks min käke. Det gjorde inte alls så ont som jag hade befarat, det gick faktiskt jättebra. Sen fick jag gå och lägga mig igen och dricka saft och samla mig.

Efter detta fick Oskar leda mitt vingliga arsle till bilen, så åkte vi hem. På parkeringsbiljetten såg vi att vi hade varit där i FEM OCH EN HALV TIMMA. Det kan inte ha varit mer än en halvtimma som jag spenderade på att faktiskt bli lagad. Allt annat var förbannat väntande och gapande. Och Oskar, han var så snäll för han skulle ha jobbat egentligen, men istället så tröstade han mig och väntade med mig i flera timmar.

När vi kom hem igen lagade han lite mat åt oss medan jag låg och mådde illa i sängen. Allt som allt har jag alltså gapat i sex timmar idag. Nu har smärtstillandet börjat släppa så nu känner jag att jag har ont i KÄKMUSKULATUREN, men när dåliga saker händer brukar jag tänka "om det här var det värsta som skulle hända idag är jag tacksam att jag fortfarande lever".

Hur som helst, käken ur led är inget jag rekomenderar. Man ser aslöjlig ut, det är jättejobbigt och allehanda skräckscenarion kan forma sig i fantasin, typ "åhnej jag kommer behöva operera tillbaks den", "åhnej de kommer aldrig lyckas få tillbaks den de kommer behöva knäcka käkbenet", "åhnej jag kommer få permanent underbett efter det här", "åhnej mitt vackra anlete! nu kommer jag få ännu svårare att träffa män" etc etc.

Eftersom jag vägrar visa hur löjlig jag såg ut med käken på vid gavel så får ni se det Magiska Hålet genom vilket det smärtstillande och lugnande forsade sig in i min kropp.