Vardagens Under

Idag har jag fört anteckningar i min mobil, med syfte att blogga dem. Såhär står det:

09.17 - Märker att min första association till PMS är "färgrymd", ej "hormonkärring".

11.00 - En icke upphetsande BLT-macka från SevenEleven, med utgångsdatum igår, inmundigas ensam under tystnad i lunchrummet.

13.37 - Magpirrig i kassan, väntandes på något ännu okänt. Spännande.

17.29 - Otroligt sur. Får våldsamt ilskeutbrott på vidrig tant. Mår efter detta bättre.


Det var loggen det. Jag ska berätta om ilskeutbrottet, det var asskönt. Alltså helt ounvdikligt måste jag ju handskas med idioter varje dag, då jag jobbar med allmänheten. Detta kan bli lite irriterande, men det är inget jag lider av på jobbet. Däremot om nån jävlas med mig EFTER jobbet finns chansen att jag blir skitarg. Detta hände ju idag. Jag promenerade hemåt, läsandes en tidning. Ser på långt håll att det kommer en tant på samma sida av vägen som jag, men jag fortsätter läsa och gå. När jag sedan tittar upp igen så är tanten precis framför mig. Jag tittar på henne ganska stint(för jag var tankspridd), och flyttar mig ur vägen från henne när vi passerar varandra. Detta var dock inte nog för tanten, hon tittar argt på mig och säger med besserwissig röst "Det är ju bra om du kan gå-"
längre hinner hon inte, för inom mig vaknar Ilskebögen till, och jag ba GALLSKRIKER - asså verkligen SKRIKER- "JAJJEMEN!!!!!!!!!!!!!" samtidigt som jag nästan trycker min näsa mot tantens, så nära stod jag. Sen fortsätter jag promenera, tanten står stelfrusen kvar och förstår inte var ursäkten hon väntade sig tog vägen.
Efter utbrottet mådde jag så himla bra! Böga över på folk man inte känner är ju världens bästa terapi.